Att vara skör är inte detsamma som att vara svag - att visa sina svagheter är däremot oerhört starkt.
Att vara modig är inte detsamma som att aldrig vara rädd - men den modige vågar trotsa sina rädslor.
Så visst går det ihop. Du och jag är nog rätt lika ändå. Jag är just sådan. Skör, men stark. Livrädd, men modig. Allt på en och samma gång. Paradoxalt? Kanske. Men vad i livet är inte en gnutta paradoxalt?
Det har alltid varit lite svårt för mig att förstå och kanske till och med acceptera hur jag kan vara så nära så djupa kontraster hela tiden i min personlighet. Kanske också för att andra människor många gånger bara har sett den ena sidan hos mig. För även om jag själv många gånger har önskat att jag kunde vara det ena bara så har det ändå blivit så fel när de inte har kunnat se eller acceptera hela mitt jag.
Jag är oerhört glad och tacksam för din kommentar. Den betyder mycket för mig eftersom du delade med dig av dig själv och gav mig så mycket med den.
Och jag tänker att det är just detta som kan vara så fantastiskt med bloggvärlden. Att oavsett om man är främlingar eller har många olikheter i övrigt så kan man ändå röra en annan människas hjärta för en stund. Och ibland för alltid. Med några få ord.
Vet du, att ditt svar på min kommentar känns precis lika fin? För du är ju inte ensam - tusentals miljoner andra känner sådär. Däribland, som sagt, jag.
På samma sätt som du säger att alla inte ser dom där sidorna hos dig, ser inte alla dom där sidorna hos mig. Man är ju som så att man inte gärna väljer att visa sin svaghet eller det man är rädd för. Åtminstone inte för alla. Men det betyder ju inte att sidorna inte finns. Människor är så oerhört komplexa, precis som livet självt, att det är oerhört naivt och dumt att tro att allting bara är svart och vitt.
Och ja.. bloggvänner.. I många av er bloggare därute har jag funnit några bland dom finaste hjältar och hjältinnor. På samma sätt som min kommentar rörde vid dig, ska du veta att de spår du lämnat hos mig har värmt ända in i själen.
Att vara skör är inte detsamma som att vara svag - att visa sina svagheter är däremot oerhört starkt.
SvaraRaderaAtt vara modig är inte detsamma som att aldrig vara rädd - men den modige vågar trotsa sina rädslor.
Så visst går det ihop. Du och jag är nog rätt lika ändå. Jag är just sådan. Skör, men stark. Livrädd, men modig. Allt på en och samma gång. Paradoxalt? Kanske. Men vad i livet är inte en gnutta paradoxalt?
Du uttrycker dig hemskt fint.
Det har alltid varit lite svårt för mig att förstå och kanske till och med acceptera hur jag kan vara så nära så djupa kontraster hela tiden i min personlighet. Kanske också för att andra människor många gånger bara har sett den ena sidan hos mig. För även om jag själv många gånger har önskat att jag kunde vara det ena bara så har det ändå blivit så fel när de inte har kunnat se eller acceptera hela mitt jag.
SvaraRaderaJag är oerhört glad och tacksam för din kommentar. Den betyder mycket för mig eftersom du delade med dig av dig själv och gav mig så mycket med den.
Och jag tänker att det är just detta som kan vara så fantastiskt med bloggvärlden.
Att oavsett om man är främlingar eller har många olikheter i övrigt så kan man ändå röra en annan människas hjärta för en stund. Och ibland för alltid. Med några få ord.
TACK! <3
Vet du, att ditt svar på min kommentar känns precis lika fin? För du är ju inte ensam - tusentals miljoner andra känner sådär. Däribland, som sagt, jag.
SvaraRaderaPå samma sätt som du säger att alla inte ser dom där sidorna hos dig, ser inte alla dom där sidorna hos mig. Man är ju som så att man inte gärna väljer att visa sin svaghet eller det man är rädd för. Åtminstone inte för alla. Men det betyder ju inte att sidorna inte finns.
Människor är så oerhört komplexa, precis som livet självt, att det är oerhört naivt och dumt att tro att allting bara är svart och vitt.
Och ja.. bloggvänner.. I många av er bloggare därute har jag funnit några bland dom finaste hjältar och hjältinnor. På samma sätt som min kommentar rörde vid dig, ska du veta att de spår du lämnat hos mig har värmt ända in i själen.
Så tack själv <3